I en tid där trender kommer och går har Division 7 valt sin helt egen väg. Genom att envist vara sig själva har de på drygt tre år avverkat tre hyllade fullängdsalbum, två EP:s och ett stökigt livealbum i ett rasande tempo. För en utomstående är framgångsreceptet tydligt: en aldrig sinande ström av starka låtar kombinerat med ett furiöst, väloljat livemaskineri som nött mil efter mil längs de svenska vägarna. Utan draghjälp från stora skivbolag eller etablerade musikmedier har bandet konsekvent byggt en sällsynt hängiven publik – en skara supportrar som närmast liknar fansen till ett fotbollslag, där varje spelning kokar likt en läktare under ett intensivt derby.

Den 27 mars släpptes deras tredje studioalbum, Långbro feelin’, ett verk som handlar om att stå kvar när allt skakar. Här rör sig bandet genom vårdrum och vardagsrum, barndomsminnen och havererade relationer, i en skildring av psykisk skörhet och kärlek som fungerar som både livlina och boja. Texterna kretsar kring skam, skuld och identitet – om tvångstankar, mediciner och en ”blåskärm i själen” – men bärs fram av en brännande vilja att hellre gå sönder än att anpassa sig.

I kontrast till mörkret bär albumet också på ett envist hopp; nya frön stoppas i fickan och ny jord väntar på att brukas. Det är Division 7 när de är som mest utlämnande och träffsäkra: musik för alla som inte passar in men vägrar försvinna. Det välbekanta indiebandet finns kvar, men med en ny dimension där mörkret nu rymmer en mer positiv livssyn och en kontrollerad dos klackspark. Som de själva beskriver det: ”Vi kan le också”. Med samarbeten som det med Thomas Stenström befäster Långbro feelin’ bandets position som en av landets mest intressanta och relevanta indieakter just nu.